struktur

vinylpyssel

Jag nämnde för en av mina korridorgrannar hur lätt det är att göra schyssta skålar av vinylplattor, och hon blev helt såld på idén. Idag slog vi till, och jag blev lika förvånad som förra gången av hur enkelt det är och hur snyggt det blir!
En dag när jag står på någon flashig/mysig/lerig design- eller julmarknad så ska jag sälja sådana här. Beskrivning på hur man gör finns i mitt gamla inlägg här.

sysysysysysysy

eh, litt tort på bloggfronten just nu då va. Men jag lovar att här pysslas det på för fullt! Jag är för tillfället helt uppslukad av min 3/4-klara nålbundna vante (yey!) och har inte ögon eller händer för några av mina andra projekt (dessutom kom jag fram till att jag stickat fågelvanten på för små stickor, så det blev upprepning, och då är det som inte lika kul att fortsätta på den på en gång).

På torsdag vankas första syjuntan i uppsala -trevlo! Och eftersom jag varit ofantligt duktig (hmm, harkel, eller om det var ovanligt slappa skoluppgifter denna vecka) så är skolarbetet undanstökat för veckan och jag är L-E-D-I-G hela resten av veckan [tusen utropstecken]. Då tänkte jag passa på att sy lite. Både på nålbundna vanten och på lite kläder. Byxuppläggning varvas med ett försök på emmas rullgardin, och det, mina vänner, kan bli hur bra som helst.

alla helgons dag

Alla minnens kväll.

varma vantar

Fåglarna lever ett eftersatt liv när den nya upptäckten nålbindning tar plats på scen. Jag leker mig fram med tvåtrådig ull och stoppnål, och eftersom improvisation (med följden att leva med felen som blir) är mer min grej än att trååååkigt och omstäääändigt räkna och göra prover, så har jag modigt nya vantar på gång.
Jag trodde först att jag skulle göra lite snygg slät struktur på dem och sydde på med nedtag i "de yttersta" maskorna. Sen märkte jag att insidan -den som syns på bilden- blev mycket snyggare. Så nu får jag fortsätta att skapa mina vantar på avigan.

*snörfvel*

Inte mindre än två besökare har hittat till min blogg via sökordet "snytpapper". Det är nästan hur roligt som helst. Ännu bättre är att om man googlar ovan sagda ord så kommer min blogg upp som första träff. My God. Jag hoppas att de hittade det de behövde vid nya sökförsök.

första lilla

Så blev det ett mobilfodral.
Mest bara som prov, för att det är roligare att göra en grej, nåt som blir nåt, än bara provlappar. Eller provtuber, som det mest blir här.
Det blir oerhört tjockt och varmt och trevligt av nålbindningen. Jag tror att jag har kommit på hur jag ska göra de varma vintervantar jag vill ha och behöver framöver. Och man kan ju inte låta bli att älska ett handarbete där ens egen tumme är det främsta arbetsredskapet..

Garnet är tretrådig ull, och jag har använt en vanlig stoppnål att binda med eftersom det råder brist på nålbindningsnålar hemma hos mig. Är det någon som vet vart jag skulle kunna köpa en sådan?

från amöba till fodralus

Jag har fått lära mig nålbinda och är helt uppslukad. Det går oväntat snabbt framåt, från det första lätt tragiska trasslet till vänster, till ett till hälften färdigt mobilfodral till höger.
Framöver väntar många fler lyriska inlägg om nålbindning, men just nu måste jag tillbaka till nålen och tråden..

fågelrader

Dubbelt, mjukt garn på tjocka bambustickor i enkel moss- och slätstickning. Avslappning.
Och så vantarna som jag visste att jag ville ha sedan första gången jag såg dem. I höstens enda färger hos mig, gult och vitt. Tvåfärgsstickning är min grej.

he? no, she....p

min vän e är här, det är så himla fint.
vi har klappat får idag.
det ska bli min standardupplevelse för uppsalabesökare.
de kommer att få en fin bild av uppsala.

genteknik?

Alltså, jag bara måste *skrattar till andnöd*, det här är så jävla vidrigt att jag måste dela med mig av det. En fisk, iklädd en ekorre *dör av skratt*. Den är din för det facila priset av 350 dollar. Lövley. Den, och en massa annat gött går att hitta på fantastiska sidan regretsy, där etsys, tja, något mindre lyckade alster hopas.

morgonsvordom

De snodde mitt stickade sadelfodral. De jävlarna! Nej, eh *lugn nu*, varsågoda hörrni. Hoppas ni får glädje av det och att era rumpor uppskattar sadelfodralet kalla höstmornar. För mig är det bara till att göra ett nytt. Denna gång virkat i glada acrylfärger ur mormors lilla garnpåse.